Dag 5 2016: Onsdag 20 juli. Huvudvärks-Hubert börjar bli påträngande. Dock funkar huvudvärkspiller i kombination med ilska, dvs jag slapp det mörklagda sovrummet idag. Dock skippade vi stranden, något som resten av min rödbrända lekamen var tacksam för.
Istället gav vi oss på återbetalningsjakt. Eftersom jazzfestivalen blev inställd fick vi veta att det finns möjlighet att få tillbaka pengarna för biljetterna. Vi började med kassorna på Place Massena, där ingången till själva området var. Allt står fortfarande uppställt precis som det var tänkt från början. Det kändes märkligt att titta in på området och se scenen förberedd för artisterna. Dock fick vi veta att vi måste gå till FNAC, affärskedjan som vi hade köpt biljetterna från.
Sagt och gjort. Vi begav oss till Jean Medicin, den stora shoppinggatan och möttes av soldater med k-pistar i händerna. Återigen ett tydligt tecken på att allt inte har gått tillbaka till det normala. För att komma in i det stora shoppingcentret Nice Etoile, var vi tvungna att passera en säkerhetsvakt som gick igenom våra medhavda kassar. Mitt i allt känner jag ändå tacksamhet att man inte har sänkt garden – igen, utan faktiskt fortfarande är på tå, hur olustigt det än är med dessa inslag i gatubilden.
Väl framme i biljettkassan på FNAC fick vi veta att eftersom vi köpt biljetterna via internet måste återbetalningen också ske denna väg. När vi senare läste instruktionerna på internet var de allt annat än tydliga, så vi får väl se hur det går. Samtidigt är det bara pengar. I relation till de som omkom och deras anhöriga är detta ingenting.
Lunch intogs på Paul depuis 1889. En kedja som serverar smörgåsar, sallader och bakverk. Ett prisvärt ställe tycker vi. För ca 75 kr får man en stor baguette med olika pålägg, dryck och efterrätt. Fräscht och gott. En kopp kaffe kostar dock nästan lika mycket som lunchen.
Är man på Jean Medicin är det nästan ett måste att gå på Grand Café de Lyon. Det är dyrt men man betalar för att sitta där på trottoaren och titta på folk, något som kan vara nog så underhållande. Här passerar alla sorters människor från bag-ladyn med för stora herrsandaler till damen med det dyraste som går att köpa för pengar. Där kan man sitta i timmar och bara förundras över allt man ser. Jag tror nog att de som passerar gör samma sak med oss som sitter på caféstolarna och glor.
Efter diskussion om huruvida vi skulle äta hemma eller ute, blev det till slut ett första besök på vår kvarterskrog L´Oustaou. En liten typisk kvarterskrog med stammisarna från husen bredvid. Vi åt moules frites som var riktigt bra, hit kommer vi nog fler gånger. Kvällen avslutades med en flaska champagne, Lanson Père et Fils. Jag har öppnat fönstren i sovrummet och låter kvällsbrisen ge skön svalka inför natten. Nu väntar vi bara på att Truten Truls ska komma för att inta sitt läger för natten.
Senaste kommentarer