Dag 3 Måndag 18 juli. Första egentliga semesterdagen kan sammanfattas i ett ord. Huvudvärk.  Inte sån där som botas med huvudvärkspiller, utan en sån som gör att man tillbringar större delen av dagen i ett mörklagt sovrum. Jag har inte migrän tack och lov,men tror att jag nu lite kan förstå hur det känns. J lyckades igår eftermiddag med konststycket att sitta på balkongen med halva   benet i solen med sönderbränt ben och fot som resultat.  Ingen dag i strand för oss med andra ord.

Det innebar att vi stod på balkongen klockan tolv när det skulle vara en tyst minut för offren i attentatet. Runt omkring märktes inte någon tyst minut men många hade samlats på promenaden.

Tyst minut var det inte heller tal om på arbetsplatsen för den nya spårvagnslinjen rakt nedanför vår balkong. Det har ju blivit lite av en tradition.  Likt små legogubbar går jobbarna mellan diverse gigantiska maskiner som för mer eller mindre oljud. Vad de gör har vi inte riktigt fått kläm på än men en jättekran lyfte ner ett ca 15 meter långt rör i ett hål rakt ner i backen.Sammantaget är oljudet i år mindre men å andra sidan jobbar de till halv åtta på kvällen.

Nu är vi laddade med kylbalsam, huvudvärkspiller i fall att, samt solskyddsfaktor 50, så i morgon ska väl herr rödbena och fru spränghuvud klara av en dag i strand.