Nice 2016 : Dag 24 Måndag 8 augusti. Jag kan vara ganska pessimistisk ibland men idag kände jag mig optimistisk eller snarare naiv eftersom jag trodde att de lagat hissen när vi skulle ge oss iväg för att åka till Menton på förmiddagen. Så klart inte. Det blev till att gå ner med hela strandkonkarånget. När sen tåget kom var det överfullt och vi fick knappt plats att stå. Det har varit hyfsat de andra gångerna vi har åkt, har den franska industrisemestern börjat idag?

Detta är vårt tredje besök i Menton, Vi ville se ytterligare av staden och känna efter om det kan vara ett alternativ till Nice. Den positiva känslan vi har fått vid de tidigare besöken håller i sig. I själva centrum finns gott om äldre vackra hus och jag tycker det är så fint med alla parker och planteringar. I jardin Bioves finns ett antal skulpturer utställda, bl a en som heter Dvärgen men som mest påminde om en Smurf. Hela staden känns välskött. Dock finns det en hel del tomma lokaler i centrum vilket kan tyda på att affärerna inte går alldeles lysande, vilket jag i så fall tycker är lite konstigt.

Vi tillbringade eftermiddagen i en för oss ny strand och här var det tillåtet med hundar, dock inte i vattnet. Det var som att vistas på en kennel. Där fanns alla sorter från minimala skräp i snöret till stora St Bernardshundar. Dem tycker jag synd om. Det är alldeles för varmt för dem här. Men alla hussar och mattar hade bra pli på hundarna och de var inte till besvär för någon annan.

Vi köpte med oss lunchsmörgåsar och tänkte äta middag innan vi åkte hem. Då var klockan halv sex och många restauranger öppnar inte för kvällen förrän vi sju-tiden. Eftersom det är måndag var dessutom flera restauranger stängda. Det är vanligt här och kan vara bra att ha i åtanke om man planerar att att äta ute. Dock är inte helt lätt att ta reda på öppettider och menyer eftersom det som står på hemsidorna sällan stämmer. Det säkraste är att ringa.

Det slutade med att vi hamnade på samma ställe som förra gången, dvs restaurangen till hotell Royal Westminister. Lika lugnt och skönt som förra gången. Efter maten kände vi oss trötta och mätta. Vi pratade om hur bra det skulle vara att bara ha ett par kvarter hem istället för att gå till stationen, åka i 40 minuter och sedan precis missa sista bussen hem från stationen.

Det är ett uppehåll på 40 minuter innan nattbussarna tar vid. För oss skulle det innebära nästan 45 minuters väntan och att gå hem kändes inte lockande, särskilt inte runt stationen som trots en uppryckning fortfarande är ganska ruffigt. Det blev taxi. Chaffören meddelade att 15€ är minsta taxan, som jag inte tror ett ögonblick på, men vi ville bara hem. Efter ett tag säger J ”det här är inte rätt, han åker åt helt fel håll”. Boulevard Gambetta där vi bor, är visserligen en väldigt lång gata men man kan tycka att en taxichafför borde hitta.

Vi hade tidigare på dagen slagit vad om hissen skulle vara lagad eller inte när vi kom tillbaka. Mitt positiva-naiva jag höll i sig och jag sa att visst skulle den vara igång! Jag förlorade så klart och det blev till att klättra de 108 trappstegen igen. Det är en enda lång spiraltrappa och jag får nästan svindel när jag tittar ner. Jag hoppas vid Gud att hissen är lagad till fredag morgon i alla fall. Annars vet jag inte hur vi ska få ner vårt bagage med alla vinflaskorna.

Det kändes så skönt att komma tillbaka till lägenheten och byggjobbarna har gått hem för dagen. Nu sitter vi på balkongen och tittar ut över de upplysta bergen. Trots att himlen är helt klar luktar det regn i luften. Jag har upplevt det flera gånger under våra år i Nice och bara doften av ett sommarregn kan kännas befriande.