Nice 2016 : Dag 23 Söndag 7 augusti. Idag fick vi en omtumlande start på dagen. Vi bor ju högst upp på våning sex och när vi stod i hissen på väg ner fastnade den just innan den kommit till våning fem. Jag har tidigare berättat om hissens minimala storlek och att jag tycker att det är så där att åka hiss. Med oss två, stor strandkasse och parasoller var det minst sagt trångt och jag kände paniken komma. Som tur var J lugn som en filbunke.
Det finns en nödknapp som kopplar till en larmcentral. Där får man trevlig musik och en dam som vänligt tackar för att man väntar på sin tur i kön. När vi till sist kom i kontakt med någon hörde de inte vad vi sa, varken på engelska eller franska. Efter att antal försök fick vi i alla fall klart att de skickat en servicetekniker. Bra. Det vara bara det att nu ringde larmknappen upp larmcentralen av sig själv oavbrutet. Även där teknisk vajsing alltså. Att de skulle ha gått igenom hissen ordentligt förra gången den var trasig för ett par veckor sedan var tydligen för mycket att begära.
Vi hörde serviceteknikern pustande komma upp för alla trapporna och eftersom vi nästan var framme vid våning fem, kunde han öppna hissdörren och vi kunde klättra ut. Behöver jag påpeka att jag var överlycklig? Benen kände som spagetti men vi beslöt oss för att åka till vår ”gamla” strand vid Magnan där vi var förra året. Vi fick vänta länge på bussen men det gjorde inget för jag var så glad över att ha kommit ut att det bara kändes härligt. Hela hissäventyret tog inte mer än en knapp halvtimma, det gick alltså väldigt smidigt egentligen, men jag fick ett annat perspektiv på saker och ting efter incidenten, det bleknar väl så småningom men man blir i alla fall påmind om att uppskatta små saker i vardagen.
Plage Magnan ligger ca en kilometer mot flygplatsen. Här ligger hotellen inte lika tätt vilket också innebär att det är glest mellan de privata stränderna och mindre turister. Hotellen och de privata stränderna är olika företag och alla måste betala ca 20 – 25 € per person och dag. Vi tycker inte att det är värt nästan 500 kr för två solsängar, ett litet plastbord och ett parasoll. Dessutom ligger man som packade sillar intill varandra. De allmänna stränderna är rena, har ordentliga soptunnor och duschar. Renhållningspersonalen jobbar dessutom sju dagar i veckan med att hålla snyggt.
Sju dagar i veckan jobbar man dock inte som hissreparatör. Visst, vår hjälte kom och släppte ut oss, men att laga en trasig hiss på en söndag finns inte i världsrymden. Så nu står hissen igen och vi fick snällt traska de 108 trappstegen upp till lägenheten. Fast jag kommer nog att fortsätta traska även om hissen lagas innan vi far hem. Kanske blir jag på köpet av med något av de tusentals gram som fastnat på min kropp under våra veckor här.
Kvällen ägnade vi åt att väga våra 20 vinflaskor och försöka räkna ut vilken typ av väskor vi måste komplettera med för att få hem alltihop. Fast det är ju några dagar kvar så det blir nog inte riktigt 20 flaskor som ska packas ner……
Senaste kommentarer