Nice 2016 : Dag 21 Fredag 5 augusti. Efter en ganska dramatisk natt i Golf Juan med stark vind och ösregn vaknade vi till  en underbar dag med azurblå himmel. Efter en snabb frukost hämtade vi vår hyrbil med GPS, J menade att vi annars aldrig skulle hitta. Vi  gav oss i väg in i landet mot vingårdarna och det blev en dag i vinets tecken.

Vi höll oss i distriktet Cotes de Provence och vårt första mål var vingården Barbiega som tidigare ägts av svenska Vin & Sprit, men som nu är i fransk ägo. Förutom vinproduktion och försäljning har de även ett litet hotell med 20 rum. Resan dit började bra med breda fina vägar men allt eftersom visade GPS:en in oss på mindre och mindre vägar och till slut körde vi rätt in i skogen på en stig. Döm om min förvåning när vi till slut faktiskt kom fram till vingården. Den ligger en bra bit från allfartsvägarna och här hörs inga ljud från det moderna samhället. Inga bilar  eller andra ljud som är förknippade med vår sk civilisation. Det är inte ofta man bara kan lyssna till naturen runtomkring men det är en ynnest tycker jag.

Väl inne i den  butiken  provade vi vita, röda och roséviner. Några av druvorna hade jag inte hört talas om tidigare och det var intressant att prova och både J och jag spottade eftersom det var tänkt att vi skulle dela på körandet. Barbiegas viner är helt OK men inga höjdarviner. Vi kom i alla fall härifrån med två flaskor vita viner och en bag-in-box (!) med rosé.

Nästa anhalt var Chateau Roubine som ligger strax utanför den lilla staden Lorgues. En ung man tog emot och erbjöd oss att prova gårdens totalt nio viner tre av varje sort. Deras mousserade rosévin är helt fantastiskt och här är genomgående bättre viner än Barbeiga, men också lite dyrare. Den unge mannen visade sig ha engelska som modersmål med föräldrar från Irland och Wales. Eftersom föräldrarna bor i i Frankrike, sommarjobbade han  på vingården och läste historia på något universitet i Storbritannien. J bjöd tillbaka med tips på olika ölsorter. Vi hade en riktigt trevlig provning och kom ut från butiken med ytterligare fem flaskor vin.

Klockan närmade sig tre och dags för luddag som vi intog i Lorgues. Den här lilla staden har alla ingredienser man kan önska för det som vi uppfattar som typiskt franskt. Ett litet torg med fontän och några restauranger, kyrkan mitt i byn och en långsamt, lite sömnigt tempo. Eftersom vi kom på eftermiddagen rådde ett nästan ödsligt lugn. Vi åt en fantastiskt god luddag på en av torgets serveringar under ett stort träd. Här är maten lite mer rustik men med mycket fina råvaror.

Mitt i allt kom vi på att vi inte kan besöka fler vingårdar. Eftersom J och jag redan köpt sju flaskor vin och en bag-in-box, samt att vi i morgon ska hämta ytterligare tolv flaskor och få med allt hem, var vi tvungna att hejda oss. Istället styrde vi kosan hemåt via vägen utmed havet. Det är en fantastisk vägsträcka som jag varmt rekommenderar. Mellan Sainte-Maxime och Saint-Raphael är landskapet så totalt annorlunda jämfört med kuststräckan österut från Nice. Det är dramatiskt med höga berg och branta klippor ned mot havet. Vissa delar påminner om Amalfikusten. Vägen är smal, hårt trafikerad och turistorterna avlöser varandra. Det innebär att det går i 30-40 km/tim så man måste ta med extra tid i beräkningen.

Vi lämnade av Elisabet och hennes vin i Golf Juan och åkte vidare till Nice. Vi hyrde bilen genom Truche som finns i flera orter på Rivieran och det fiffiga är att man kan hyra här och lämna där. Officiellt finns fasta tider när bilen ska lämnas tillbaka, men pratar med med personalen går det oftast att lämna senare och lägga nycklarna i en brevlåda eller, som i vårt fall, parkera bilen i ett hotellgarage och lämna nycklarna i receptionen. Bilhyran gäller till klockan nio dagen efter. Truche är inte billigast men med möjligheten att lämna sent på kvällen eller morgonen efter och på olika orter, tycker jag att det är värt några extra hundralappar.

Väl tillbaka i lägenheten i Nice vid halv tiotiden blev det en sen måltid innan vi bokstavligen stöp i säng.