Dag 2 söndag 17 juli. Återigen blev vi smärtsamt påminda om torsdagens fruktansvärda terrorattack. På Promenad d’Anglais precis vid stranden hade människor lagt blommor och tänt ljus. Överallt där människor har hittats döda ligger hälsningar. Många har skrivit att de tänker på de anhöriga och vill ingjutna mod och styrka. Många människor samlas vid alla de platser som markerar att någon omkommit. Det är så många platser på så kort sträcka.
Stranden var nästan tom och vi som var där var tysta och dämpade. Jag har aldrig varit så nära ett attentat som nu och vi pratade om var vi hade varit i torsdags om vi hade varit i Nice. Vi hade förmodligen varit på Promenad d’Anglais. Det blir så uppenbart att livet kan förändras så oerhört fort och jag tänker mycket på dem vars liv aldrig mer blir detsamma.
Vi gick i alla fall till vår ”gamla vanliga strand” och tillbringade eftermiddagen under parasollen. Det blev bara ett dopp. Det var kraftig pålandsvind och vattnet förde med sig diverse skräp som gjode det mindre angenämt att bada.
Middag på balkongen med en underbar solnedgång över bergen. Jag är så oerhört tacksam att vi är här, att vi är här nu och att vi får vara tillsammans.
Dagens inlägg blev inte så upplyftande kanske men det speglar sinnesstämningen och eftertanken.
Senaste kommentarer