Nice 2016 : Dag 17 Måndag 1 augusti. Vi hade ju bestämt att vi idag skulle åka till Menton och satte klockan på åtta och det var inga problem att stiga upp. Eftersom det är måndag är byggjobbarna är tillbaka och de drar igång sina helvetesmaskiner klockan halv åtta. Vi har dessutom fått en person som bilar bort asfalt på andra sidan gatan. När dessa två aktörer höll igång samtidigt blev det helt enkelt för mycket. Vi fick äta frukost inomhus. Det kände skönt att lämna lägenheten.
Målet för dagens besök i Menton var det stora bad- och strandtestet. Menton får väl godkänt. Det är samma typ av strand som i Nice, dvs små runda stenar, men det är mindre folk, klarare vatten och mycket lugnare. Eller som J uttryckte det, när man kommer hit åker axlarna ner ytterligare en decimeter. Inte så konstigt kanske med tanke på att Nice har ca 600 000 invånare och Menton 26 000 exklusive turister.
Efter några timmar i strand var det dags för mat. Som vanligt ska vi äta ett mellanting mellan lunch och middag vid havfyra-tiden när de flesta restauranger är stängda. Vi hade tur, restaurangen i hotell Royal Westminister var öppen och vi satt i en fantastisk trädgård med havet som bakgrund. Här härskade lugnet och vi var nästan de enda gästerna. Dessutom spelade de sån där avslappnande musik som finns på spa-anläggningar. Ingen George Michael här inte. Så när vi avnjutit en god middag och druckit var sin öl hamnade vi nästan i koma.
Vi lyckade kravla oss upp på benen och fortsatte att gå utmed strandpromenaden mot hamnen. Här ligger också restauranger som ett pärlband på trottoaren. Menton har även en sandstrand bredvid. J köpte en stråhatt av en försäljare på gatan. Han kom från Senegal och var i Frankrike för att försöka tjäna lite pengar. Jag frågade hur affärerna gick och han sa att det är svårt, både i Frankrike för honom och i hans hemland, men han tyckte att vi skulle åka till Senegal. Jag tänkte att det är i alla fall bättre att vi köper en hatt av honom än i någon av turistfällorna.
När det började närma sig tidig kväll kände vi att det var dags att dra sig hemåt mot Nice. Det är lika bra att vi erkänner; vi är nyförälskade i Menton. Allt känns lugnare, trevligare och grönare. Överallt små torg, planteringar och parker. Avstånden är mycket kortare och staden känns mer greppbar. Jag får samtidigt lite dåligt samvete, vi som har haft Nice som vårt andra hem i flera år. Men det känns som om vi skulle kunna tillbringa nästa sommar i Menton.
När vi kom tillbaka till lägenheten hade både byggjobbarna och asfaltsmannen slutat för dagen. Nu sitter vi på balkongen och har avslutat en sen måltid. Fönster och balkongdörrar står öppna överallt och vi tar del av Nice-bornas familjeliv vare sig vi vill eller inte.
Senaste kommentarer