Nice 2016: Dag 14 fredag 29 juli. Nu har vi varit här halva tiden och på ett sätt känns det som om vi kom igår, tiden har gått fort samtidigt känns det som om vi har varit här jättelänge. Man går liksom in i en Nice-bubbla där livet är ganska olikt det vi lever hemma. Men det är väl meningen med semester. Vår tidsplanering för besöket i Ventemiglia stämde inte överens med marknadens tider. Den skulle i princip vara slut när vi planerade att komma dit så vi åka dit nästa fredag och ställa väckarklockan tidigare.
Istället åkte vi ner till gamla stan. Som de sushimonster vi är, började vi får abstinens så vi började med att äta på Sushi Lune, en liten restaurang precis vid spårvagnshållplatsen Cathedral de Vieille Ville. Fantastiskt god och fräsch mat, så gå hit om ni vill äta bra sushi.
Även om det kryllar av turister i de trånga gränderna är det ändå ganska skönt att strosa omkring eftersom det inte finns någon biltrafik. Nice har bara tillhört Frankrike i drygt 150 år och gamla stan är som att förflyttas till Italien. Här står gatunamnen både på italienska och franska. Vi besökte bl a Cathédrale Sante Réparate vid Place Rossetti mitt i gamla stan. Katedralen ligger med gaveln mot torget och smälter in i omgivningen så man tror inte att en så stor katedral kan få plats mitt bland de trånga gränderna. Kontrasten mellan lugnet i katedralen och den pågående kommersen utanför var slående. Idag var det dessutom bön- och fastedag för katoliker, vilket innebar det inte fick komma in stora turistgrupper och att man måste respektera de som satt i bön, vilket man väl egentligen alltid ska göra. Vi tände ljus för offren i attentatet den 14 juli och gick sedan omkring och tittade i den vackra katedralen. I ett av koren fanns en liten utställning om religiösa symboler i reklamen. Det var allt från präster som gjorde reklam för mineralvatten till påven som borde checka in på ett spa-hotell för att få lite vila. En del av var ganska fyndiga men ett irländskt spelbolag som använde da Vincis Den sista måltiden med bordet som roulettbord, kändes inte OK för mig. Ganska modigt ändå att ha utställningen där tycker jag.
Om vi nu var nöjda med sushirestaurangen är erfarenheten den motsatta för Chez René Socca precis där gamla stan tar slut nedanför Place Garibaldi. Ett sjaskigt ställe där vi tog en öl och ett glas vin och servitören slängde fram det vi beställt, han skrattade och gjorde narr av gästerna och var allmänt dryg. Jag fick gå fram till honom för att betala eftersom han var djupt involverad i ett samtal med sina vänner och inte intresserad av att vara uppmärksam mot sina gäster. Jag höll fram kvittot, gav honom pengarna och han slutade inte för en sekund att prata med sina vänner. Jag tror inte han någonsin har stött på ordet service.
vi sitter på balkongen och just nu hänger någon på biltutan och är tydligen mycket upprörd över något. Jag beundrar busschafförerna som kan behålla lugnet i trafikkaoset. På väg ner till gamla stan kunde bussen inte svänga in på en gata eftersom det stod två bilar parkerade på halvvägs på trottoaren och det fanns inte tillräckligt med utrymme för bussen att svänga. Dagen har bjudit på både ris och ros och nu är det snart dags att krypa till kojs.
Senaste kommentarer